Om Jill Greenberg

Läs min recension av Jill Greenberg på Fotografiska. Texten handlar om det vi sett förut och ett besvärande underskott på mening, om ödesmättad behaglighet, att ge godis till sina motståndare samt postmodern meta-satir. Det blir också en hel del om det gråtande barnet genom konstens historia i väst som resultatet av sekulariseringen och mynnar sedan ut i en kritik mot liberal känslomässighet och ett konstnärligt uttryck som till förväxling är det samma som ett tekniskt. 

Det här inlägget postades i Konst. Bokmärk permalänken.