Tidskrift: Karavan nr 4-2010

Tänk om passkontrollanterna var de som försökte komma in och inte tvärt om. Tidskriften Karavan slår upp dörrarna mot resten av världen, som är bra mycket större än vårt lilla bås. I det nya numret skriver Henrik Nilsson en finstämd artikel om poesi i El Salvador och Guadalupe Nettals författarskap presenteras. Där finns också dystopiska dikter av José Emilio Pacheco (i översättning av Lasse Söderberg) och mycket annat. Det spretar och är till en början svårt att inte återvända till de trötta gamla invändningarna. Hur kan ”resten av världen” pressas samman till en koherent enhet – är detta ännu en av multikulturalismens björntjänster?Så kommer läsaren fram mot slutet och möter en text av Ken Saro-Wiwa om den afrikanska språkfrågan och en artikel av Erik Falk om flerspråkighet och modernitet i Afrika. Parallellerna till vår egen situation som varande ett av världens pyttespråk och alla svårigheter och begränsningar detta medför blir plötsligt tydliga. Det står klart, utan tvivel, att det är vi som måste försöka att närma oss den diskussion som förs utanför Europas gränser, det område som vi felaktigt uppfattar som perifert. Det skulle behövas tusen karavaner till, men en är mer än ingen. Att vara flerspråkig handlar inte bara om lingvistik utan också ett sätt att tänka. Kanske är det dags att kritiskt syna monokulturens skadeverkningar och inte bara multikulturens dåliga rykte, här och i resten av välden?

(publicerad i Tidningen Kulturen 17 jan. 2010)

This entry was posted in Tidskrifter and tagged , , . Bookmark the permalink.