Den goda människan från Sezuan (Teater Accént)

Det är kallt. Kylan som håller Europa i ett järngrepp kan beskrivas i grader, såklart. Eller så går det att känna efter. En omänsklig kyla. Det är inte bara en fråga om knarrande snö och en vind som biter sig fast i kinden för att inte släppa taget. Det är kallt i samhällets gemenskap och frusna är de ekonomiska framtidsutsikterna. Våren låter vänta på sig, kan vi förmoda. Vi ska spara och vi ska rätta munnen efter den krympande matsäcken. Vi ska huttra och kämpa för slantarna. Under promenaden till nedläggningshotade Alias Teater går det att se uteliggare utmed de bistra husfasaderna. Förbipasserande skyndar vidare med kroppar som drar ihop sig till djuriska rysningar. Hur kan man vara god när allt är så dyrt?

Prostituerade Shen Te (gestaltat med dramatisk intensitet av Amanda Krüger) är en god människa i ett fruset Sezuan. Brecht skrev sin pjäs under brinnande världskrig, men sällan blir frågeställningen inaktuell. Hennes godhet gör henne till ett offer för de alldeles vanliga och, stundtals, onda människorna. För att inte gå under tvingas hon att skapa ett alter ego som är som de andra; en som sätter sina närmaste i främsta rummet. In på scenen träder ”kusinen” Shui Ta som får allmosorna att sina. Det blir inga fler inbjudningar till de fattiga att dela allt som Shen Te äger. En god människa i en ond värld kan inte annat än att gå under. Vi kan lika lite sätta vårt hopp till singulär godhet som gudars moraliska pekpinnar. Samtidigt så slits Shen Te/Shui Ta sönder av förmågan att frammana samma snikenhet som hon/han omges av. I Brechts pjäs tillåts vi inte den enkla lösningen att skylla allt på kapitalisten.

Gästspelande Teater Accénts ensemble av barn och unga vuxna har tagit sig an Brechts komplexa uppgörelse om behovet av en samhällig gemenskap i rättan tid. Det är de som står på tröskeln till att träda in i en värld där råa vindar skriker ut att det allmänna kostar för mycket. Men hur mycket kostar avsaknaden på medkänsla? Hur mäter man den gnagande känslan som kommer när man skor sig på andras bekostnad? I kronor och ören? När den stora ensemblen stirrar frågan i vitögat närs ett litet hopp i mörkret och kylan. I människornas värld har vi bara varandra som pjäsen säger. I Alias Teaterns källare byggs ett rum som för ett ögonblick riktar blicken upp från grader, kronor och den ensamma individen. Vilket samhälle ska vi bevara, och vilket ska vi bygga? Det finns kriser som handlar om ekonomi och så finns det andra som är långt mer komplicerade att lösa. Kylan kommer och går, men det tillhör inte naturlagarna att människor ska behöva sova på gatan.

publicerad i Tidningen Kulturen 11.02.12

This entry was posted in Teater and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *