Slow Science

Ytterligare tankar om tid: Tidsbrist är ett problem som inte kan lösas genom att bestämma sig för att sakta ned. Vi kan bli långsammare, men världen runt om bibehåller samma hastighet. Tid är ingenting som individen äger. Vår dödlighet gör i vilket fall som helst att den befinner sig bortom all kontroll. Samhället administrerar dock för det mesta den lånade tiden vilket betyder det krävs en kollektiv förändring för att individen ska kunna ges förutsättning för att göra något så snabbt eller så långsamt som kan vara optimalt. Vissa typer av intellektuellt arbete kräver mycket tid. Dessa arbeten utförs ofta på universitet. Att arbeta effektivt när det gäller forskning har inte nödvändigtvis något med hastighet att göra. Vissa långa tankebanor kan ta årtionden. Traditionellt sätt har universitetsvärlden tagit detta i beaktande eftersom den styrts med modeller utvecklade av en kunskap som universiteten själv genererade. Under senmodern tid har dessa modeller utmanats av andra som inspirerats av ett ekonomiskt-”rationellt” synsätt i vilket det mätbara resultatet sätts i centrum. Detta har accelererat hastigheten vid lärosätena. Snarare än att stödja grundforskning vars betydelse framtiden skulle utvisa ska universiteten nu bidra till en ”kunskapsproduktion” som har mer omedelbara effekter. Frågan är om det fungerar som ett system för en aktivitet som bygger på eftertanke.

Joël Candau vid l’Université de Nice-Sophia Antipolis i Frankrike har i dagarna publicerat en appell för Slow Science. Efter Slow Food kommer nu alltså ett försök till en rörelse för att skapa mer tid för reflektionen. Universiteten och samhället, skriver Candau, präglas av omedelbar kultur; hela tiden mer och mer stressad. I kölvattnet av Fast Food kommer Fast Science där kvantitet värderas högre än kvalitet. Inte nog med detta: det krävs också hela tiden innovation och anpassning. Representativa strukturer inom universiteten där personal får vara ”medbestämmande” erbjuder endast en fiktiv demokratisering eftersom ingen har tid nog för att ordentligt fördjupa sig i frågorna.

Candau föreslår motstånd mot Fast Science med bland annat följande medel:

– Minst 50 % av akademikers tid ska vigas åt forskning. Konkret uppmanar han till att vägra alla andra uppgifter (undervisning etc.) som överstiger hälften av arbetstiden.

– Akademikers CV måste sluta privilegiera kvantitet. Om endast fem publikationer får nämnas på ett CV när en akademiker söker jobb skulle detta innebära att innehållet i artiklar eller böcker skulle studeras snarare än antalet.

– När akademiker medverkar i beslutsprocesser måste de ta sig tid att studera frågan och inte kapitulera för ”bårdskans ideologi”.

– Akademikers liv utspelar sig inte endast på universitet. Om det inte finns tid att forska under arbetstid blir familj och privatliv lidande. Akademiker måste kämpa för sin fritid.

Candau är inte först med att använda begreppet Slow Science. Enligt Wikipedia används ordet i en artkel i The Scientist av Eugene Garfield redan 1990. I Berlin 2010 skrevs ett Slow Science Manifesto som hävdade att vetenskap behöver tid för eftertanke, och tid för att få misslyckas: ”We do need time to think. We do need time to digest. We do need time to misunderstand each other, especially when fostering lost dialogue between humanities and natural sciences. We cannot continuously tell you what our science means; what it will be good for; because we simply don’t know yet. Science needs time.” Författarna vill skapa en Slow Science Academy som ska fungera som ett behövligt elfenbenstorn eftersom kortsiktighet inom forskning inte är effektivt. Petri Salo har också skrivit en text om Slow Science.

Frågan är om ett ”kunskapssamhälle” kanske kräver en differentierad tid: att samhällets strukturer bereder utrymmer för det långsamma vid sidan av den ögonblickskultur som digitala medier skapar. Första steget är att problematisera begreppet ”effektivitet”. I slutändan måste vi ha en vision om vilket samhälle vi vill ha för att definiera ”samhällsnyttan”. Individen äger inte tiden, men hon kan påverka samhället som administrerar den.

This entry was posted in Presens and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *