Slavhandel i de lättkränktas land

Johan Hakelius skrev i lördagens Aftonbladet (7 maj) en lustig krönika som skojade om ett ”ampert brev” som skickats av Jesse Jackson (”den amerikanske pastorn”) till Jan Björklund. Ämnet var incidenten på Hallands nation i Lund och de svartmålade studenterna som lekte slavauktion och Jackson är upprörd. Hakelius är också upprörd. Men mest skojfrisk. Framför allt är han trött på att människor blir upprörda, att de känner sig kränkta. Känns det igen? Vita medelålders män i maktsituation i Sverige har en oändlig förmåga att uppröra sig över att andra människor (ofta kvinnor eller minoriteter) känner sig kränkta. Ofta sker detta med en brist på självdistans som är ganska lustig i sig själv, som när stackars David Eberhard, han som i en bok ondgjort sig över de ”lättkränktas land”, blev jättekränkt av att Anna Odell spelade psyksjuk.

Hakelius reagerar över att Jackson påpekat studenternas ”bristande kunskap om slavhandelns historia”, och fortsätter: ”De som har läst Dick Harrisons utmärkta historia över slaveriet inser till exempel att en korrekt historisk återgivning skulle innebära att ’negerslavarna’ slogs i bojor av en annan afrikan, inte en europé.” Han forstsätter: ”Slavhandeln över Atlanten möjliggjordes av att afrikanska potentater ville bli av med besvärliga landsmän, eller sålde dem för att tjäna en hacka.” Så slavhandeln var alltså en process där afrikaner sålde varandra. Det förklarar ju saken. Fram med skokrämen på Hallands nation! Eller? Var inte det europeiska rasbegreppet en viktig faktor i den transatlantiska slavhandeln? Vilken tur för Jesse Jackson att det finns vita svenska medelålders män som kan bättra på hans bristande kunskaper.

Eftersom ”Världen är och har alltid varit full av orättvisor och övergrepp” så ska vi inte klaga och inse att offerkoftan är ett illasittande plagg, enligt Hakelius. Jackson är inte intresserad av ”historisk korrekthet” utan av ”politisk korrekthet” eftersom den ger honom ”rubriker, makt och ställning.” Då får vi anta att det är den ”historiska korrektheten” som ger Hakelius sin upplysta makt. Jacksons ”affärsidé” är ”att bli kränkt”, och Hakelius tjänar sitt levebröd på sanningen. Men då får nog Haklius lite närmare förklara vad i studenternas upptåg som han menar var ”smaklöst”, för att deras ”upptåg” kan kallas ”smaklöst” går han med på. Vad smaklösheten består i är inte helt uppenbart i hans krönika. Om vi nu genom den svenska självgoda upplystheten kan nå ”framsteg” om offerrollen inte tar oss dit måste det väl vara helt ok att skoja om slavhandeln eftersom det var en intern afrikansk angelägenhet som inte kolonialmakterna bar ansvaret för. Hakelius verkar nästan lite kränkt över att Jackson skickat ett uppläxande brev till Björklund. Jackson skulle förstås veta bättre. Man kommer ingen vart i Sverige om man kränker dess känsliga medelålders män, de som sitter och vakar så uppoffrande över den ”historiska korrektheten” i ett elfenbenstorn så vackert fjärran från all politik. Kanske Hakelius tycker att Eskil Fagerström på Sydsvenskan skulle behöva veta lite hut, han som så aningslöst skrev det följande om händelse på Hallands nation den 23 april: ”Hela situationen visar med all tydlighet hur ovana och yrvakna många av oss är, när det gäller relationer till folk som inte ser ut som vi själva. Ackompanjerade av skratt och sång tar vi oss rätten att kränka lite grann. Och begär sen att de som sårats ska ta det med en klackspark.”

This entry was posted in Presens and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *