UNESCO och rasfrågan i Glänta

”Hur kommer det sig att den makt som ska värna livet låter dö? Foucaults svar är rasismen, men frågan om hur den bör bekämpas lämnas öppen. Med utgångspunkt i UNESCO:s misslyckade försök att formulera en vetneskaplig kritik av rasismen efter andra världskriget spårar Axel Andersson rasfrågans överlevnad inom genetiken och skönjer därigenom dagens utmaningar. Hur kan biopolitikens negativa tendenser vridas i en riktning där omsorgen om livet prioriteras?”

Läs min artikel i nya Glänta (2.11) om ”UNESCO och sökandet efter svaret på rasfrågan”. Texten handlar om FN-organet UNESCOs arbete med att definiera ”ras” under perioden 1949-1951. Detta var ett arbete som först leddes av den angloamerikanske vetenskapsmannen Ashley Montague (1905-1999). Montague var fysisk antropolog och övertygad anti-rasist. Försök att utveckla ett internationellt konsensus om rasistiska myter i samhället och inom vetenskapen hade påbörjats redan innan kriget av personer som Ignaz Zollschan. Efter 1945 fick frågan av naturlig anledning mer näring och UNESCO drog igång sitt arbete där också Gunnar Myrdal and Gunnar Dahlberg medverkade. Gruppen slutsats, att ”ras” var en social myt snarare än ett biologiska faktum, attackerades snabbt av andra forskare som till slut tvingade UNESCO att göra om arbetet och mildra den radikala anti-rasism som den första gruppen kommit fram till. Min text berättar om dessa turer och knyter frågan till Michel Foucaults koncept om rasismen inom biopolitiken och Bernard Stiegler’s omvårdnadsfilosofi.

Foto av huset (i Poitiers) där Michel Foucault föddes och växte upp från augusti i år. Huset är inte ett museum, men väl en byggnad som tillhör Ministère de la Justice (Direction Territoriale de la Protection Judiciaire de la Jeunesse):

This entry was posted in Historia and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *