Axplockning: Bibliotekstjuven

Det är dags för en av de verkliga perennerna i den svenska dramafloran: klass. Finns inget som likt en klassresenär kan underhålla en nation av uppkomlingar. Mycket kan sägas om ”Bibliotekstjuven” på SVT (Daniel Lind Lagerlöf) – Jonas Holmberg skrev en bra artikel i Expressen. En av de intressantare detaljerna är hur den första av tre delar förhåller sig till realism i filmspråket. Det finns en övertydlig vink om att ett annat anslag också vill uppnås mot slutet när John Maneus/Johansson (Gustaf Skarsgård) sitter på tunnelbanan (blå linjen till Danderyd?) med en stulen bok i sin väska. Han lyfter på blicken och hela tunnelbanevagnen stirrar då anklagande tillbaka på honom. När han sänkt blicken och sedan tittat upp igen är medpassagerarna som vanligt, dvs. med tomma uppsyner. Det känns som en vink till Roy Andersson, utan Anderssons finess.

Ett lite mer subtilt, men betoning på lite, tilltag är att personerna i serien i princip hela tiden har på sig samma kläder (även om tid uppenbarligen förflyter). Främst märker man så klart John Maneus som står ut med sina chinos, sin slitna tröja och rutiga skjorta ställd bredvid biblioteksparnassens kostymer. Vid en noggrannare återblick ska det dock visa sig att Maneus byter kläder mest av alla eftersom han klär om sig till middagen på Riche och också har en spärrvaktsuniform. Men greppet framstår ändå som märkligt. Omvägen runt realismen väcker en hel del frågetecken. Varför skulle Maneus inte klä upp sig när han ska på anställningsintervju? Klassresenärer utmärker sig oftast genom att klä sig överförsiktigt och övertydligt. Koderna skapas av de som kan bryta dem, som instruktören informerar. Att komma till en anställningsintervju på KB i chinos torde alltså vara något som bara någon som är verklig överklass skulle kunna komma på. Och även om regissören på detta sätt vill visa hur Maneus är en katt bland hermelinerna så är det svårare att förstå varför varken modern, frun, bibliotekarien, eller någon annan får byta kläder.

Om det verkligen var så att Maneus känner att han ser ut som andra människors uppfattning om honom (snarare än att se ut som han verkligen gör) skulle det mest konsekventa vara att han till middagen på Riche gick i samma chinos som han hade på anställningsintervjun. Då skulle serien få en ganska intressant teatral stämning, om än svårmanövrerad i och med det totala avsteget från realism. Nu blir det lite mitt i mellan. På SVT:s hemsida finns det dock en bild på Maneus från ett senare avsnitt där han står i kostym i KB, så det sista är förmodligen inte sagt i modefrågan.

This entry was posted in Axplockning, Film & TV and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *